Harry, Nisse och jag

Dagen efter tävlingen gick jag tillbaka till Vällingby BK för att träna. Gårdagens tävlingsledare var där och tränade sin hund och vi pratade en del om eventuella orsaker till att vittringen inte fungerar på tävling.

Jag hade en teori om att han ”kom av sig” för att jag harklade till lite då han var på väg att tjuvstarta från mig. Vi testade tävlingsmässigt och jag fick säga till Nisse några gånger innan han sprang ut, men sedan jobbade han bra och tog rätt pinne.

På torsdagen testade vi igen, på min hemmaklubb, och då gick det bra hela vägen. Efter det har vi inte tränat det alls, utan det får visa sig på KM:et nu på fredag om han har förstått.

Nu har jag börjat utnyttja väggen på vår garagelänga i backa-träningen, men det har än så länge bara blivit några enstaka tillfällen då tiden prioriterats till annat än hundträning.

Planket på Brukshundsklubbarna används flitigt av oss, både för att få till en bra fotposition, snygga högersvängar utan att rumpan åker ut för mycket samt nu när vi börjar nosa på platsliggning när jag är utom synhåll

Riktigt varmt och fuktigt väder var det!

Det som gladde mig mest var nog Fjärren som såg riktigt bra ut. Följden var stå-sitt-ligg och det var kul att se att första skiftet från stå till sitt fungerade efter all träning vi lagt ner på varianten att han nästan lägger sig ner innan han sätter sig. Då hoppar han inte fram med rumpan.

Lite snopet att vittringen sprack även idag. Som mycket träning jag lagt ner på detta och jag kände mig ganska säker på att det skulle fungera nu. Men han sprang ut, nosade fint på alla och såg ut att stanna till vid rätt pinne. Sedan fortsatte han gå runt och nosa på dem. Till slut tog han bara en av de andra och kom in.

Vid ställande och/eller… missade han ena skifte5, precis som förra gången och det var ”sitt” då också.

Han valde att inte hoppa vid runda konerna men fick 5 poäng eftersom resten var bra. 

Nästa officiella tävling är 1/10 och innan dess har vi KM på klubben. Vad vi ska träna på framöver blir ju kanske klart när man tittar på siffrorna…

Mål till 1/10:
Minst 7 på fria följet, att han sätter bägge skiftena i nästa moment (där har han missat ett skifte varje gång) och att han fixar vittringen.

Eftersom Nisse nollade vittringen och flyttade fram mycket på fjärren så har det varit fokus på det i veckan.

Fjärren
Det blev korta pass, inom- och utomhus varje dag under veckan. Bara en godisbit när baktassarna var stilla. Vi försöker träna in ”gunget” mellan stå och ligg där jag står alldeles framför honom.
Jag försöker att inte låta ”hysterisk” i min kommandon utan bara ett lugnt ”ner” och ett mjukt handtecken.

Vittringen

Jag har haft hjälp med att lägga ut vid ett tillfälle, men i övrigt tränar vi själva. Fortfarande mest där hans pinne ligger i lite högre gräs än de andra.

När alla ligger som på tävling sprang han ut, nosar, stannar upp och ”frågar”.

I torsdags verkar det som allt släppte. Jag började med att lägga alla pinnar i högt gräs, därefter precis framför det höga gräset.
Det var ingen som helst tvekan denna gång och när han är på väg in med rätt pinne så kastade jag en leksak bakom mig.
Efter lite mer fartfylld träning återgick vi till vittringen, denna gång på klippt gräsyta. Ut till pinnarna, mer med nosen, upp med rätt pinne och full fart in!

Dessutom tränade vi detta i skogen, i upp- och nedförsbacke, bland ormbunkar, mossa och dessutom på en asfalterad gång- och cykelväg. 
 

I början av vecka 36 körde vi igen de flesta momenten och nu tyckte jag att han gick riktigt bra bakåt också! Även Fjärren fungerade på avstånd, med hjälp av en planka framför. Inte klockrent, men betydligt bättre än tidigare.

Sedan slog förkylningen till och min ork försvann. Men en platsliggning med fokus på mig, trots nyklippt gräs, grannar som gick bakom staketet och envisa myggor, fick vi till. 

Kanske blir det lite mer träning på platsliggning och fjärren de närmaste dagarna, men mest vilar vi oss nog i form fram till tävlingen 9/9. (Så som han känns just nu är det inte helt orimligt att vi skulle kunna få ett 1:a pris)

I går var det precis ett år sedan vi debuterade i Lk1 och idag var det dags för Lk2.

Vi har mycket kvar att träna på för att känna oss någorlunda säkra på ett förstapris, men jag tänkte att, om Nisse har en bra dag så kanske vi skulle nå upp till ett andrapris i alla fall.

Jag vet dock att han kan låsa sig både på vittrings- och apporteringsdirigeringen samt att fritt följ finns mycket kvar att jobba med.

Att det skulle gå så här bra hade jag nog inte kunnat gissa ändå.     

Nu har vi 2 veckor på oss till nästa tävling och planen börjar ta form över vad vi behöver lägga mest fokus på.